Leif Nilsson har suttit i direktionen under två mandatperioder. När han nu går i sin tredje period är det som nyvald ordförande. Och han delar mycket av sin företrädare Anders Ahlgrens åsikter om vad som är Dalarnas stora utmaningar de närmaste åren. Kompetensförsörjningen, infrastruktur/kollektivtrafik, arbetskraftsfrågan och frågan om en storregion.
Men han brinner också för att Region Dalarna ska bli en öppnare organisation. Inte minst inför det eventuella beslutet om att Dalarna i framtiden kommer att ingå i en större region.
- Den utvärdering som gjorts om Region Dalarna visar att det är en sluten värld (här kan du läsa utredningen). Jag anser att det är nödvändigt att vi skapar ett större engagemang så att medborgare, tjänstemän i kommuner och landsting och andra tycker att Region Dalarnas arbete är viktigt. Regionen måste bli mer öppen, vad kommer folk att tycka att det för demokrati annars?, säger han.
Leif Nilsson säger att hans egen erfarenhet är att engagemanget för Region Dalarna är lågt bland kommunernas tjänstemän.
- Jag gissar att det ser likadant ut på landstinget och det är något vi behöver ändra på.
Hur då?
- Genom att lägga ut uppdrag på alla duktiga tjänstemän som finns ute i kommunerna och landstinget. I dag består Region Dalarnas beredningar av politiker och tjänstemän från organisationen. Jag ser gärna ett system där det även ingår tjänstmän från kommuner och landstinget i beredningarna, säger han.
Han vill också att direktionens sammanträden ska vara offentliga, precis som kommun- och landstingsfullmäktigemöten. I dag är det bara direktionens budgetmöte som är öppet.
- Kritikerna kommer att säga att offentliga sammanträden blir en politisk teater. Men det behöver inte bli så, säger han och fortsätter:
- Region Dalarna är en politisk organisation som måste vara intresserad av att medborgarna tar del av frågorna.
Öppenhetsfrågan blir ännu viktigare om Dalarna i framtiden ingår i en storregion, anser Leif Nilsson.
- Då blir det förmodligen ett direktval till det nya parlamentet, säger han.
Hur ser du på frågan om regionförstoring?
- Idag ser det ut som att det främst handlar om två frågor, sjukvård och kollektivtrafik. Men i övrigt har jag personligen svårt att se vad det är som blir bättre med större regioner. Som det ser ut nu tycker jag att argumenten för en regionförstoring är svaga, förutom kollektivtrafiken och sjukvården. Men som ordförande ska jag självklart lyssna och ta in synpunkter. Jag tror att det krävs starka argument för att genomföra en sådan här förändring, annars blir det problem att förankra det hos folket, säger han.
Varför är kollektivtrafik- och infrastrukturfrågan så viktig?
- Av främst två skäl. Det ena är att vi måste ta oss in och ut ur länet snabbt och det andra är att järnvägen klarar industriutvecklingen. Godstransporterna är avgörande för våra industriers framtid.
Det handlar mycket om järnväg?
- Ja, men även om andra proppar som finns. Till exempel har vi farliga vägar till Sälen och de behöver åtgärdas men även flygplatsen i Sälen är en viktig fråga. Vi är det näst största exportlänet i Sverige och ett enormt stort turistlän och vi har många trafikinfarkter som måste lösas, säger han.
Generationsväxlingen med 40-talister som går i pension är en fråga som diskuterats länge och Region Dalarna har under flera år arbetat med att öka inflyttningen till länet. Ett arbete som måste fortsätta, enligt Leif Nilsson.
- Vi vet att vi får arbetskraftsbrist. Tittar vi bara på Västerbergslagen vet vi att ABB och Spendrups expanderar, en batterifabrik är på gång till Ludvika, flera gruvor kan öppnas inom några år, Ovako och andra verkstadsföretag behöver folk. Ekvationen går inte ihop om vi inte får hit folk, säger han och konstaterar samtidigt att Region Dalarnas arbete med inflyttning varit framgångsrikt.
- Vi vet att åtgärderna ger effekt och vi måste fortsätta marknadsföra länet genom aktiva kampanjer, jag hoppas också att näringslivet blir ännu mer engagerat i det arbetet, säger han.
Du är ju själv inflyttare till Dalarna. Vad är dina erfarenheter från din flytt?
- Att bemötandet är väldigt viktigt. Innan jag kom till Smedjebacken var jag på anställningsintervju i Örnsköldsvik men jag fick ett dåligt bemötande. När jag kom till Smedjebacken var det helt annat och det var avgörande för mig. Jag tror att första mottagandet är nyckeln. Sedan måste det förstås finnas arbete och bostäder och bra kollektivtrafik, säger han.