Lucy är född och uppvuxen i utkanten av en mindre kommun i Dalarna. Hon bor med sin mamma, pappa, lillasyster och en massa djur på en mindre gård. Socialtjänsten har under större delen av hennes uppväxt varit inkopplad på grund av missförhållanden i familjen. Detta påverkade Lucy negativt och hon upplever att det även fanns perioder i skolan där hon kände sig ensam och utanför. Men det fanns även vänner i perioder, så överlag gick skolan okej.

Lucy bestämde sig att gå estetiska programmet på gymnasiet, eftersom bild och målning var en stor hobby. De första två åren gick bra, men den sista terminen blev det mer och mer frånvaro. Det började med att Lucy ofta var sjuk och upplevde händelser som påverkade henne negativt. Allt eftersom tiden gick blev det svårare och svårare att komma tillbaka till skolan. Lucy försökte pusha sig själv att fortsätta med skolan men det resulterade i att hon drabbades hon av ångestattacker.

Föräldrarna var oroliga över Lucys mående och kontaktade KAA (Kommunala Aktivitetsansvaret). Genom KAA fick Lucy möjlighet att gå Unga Till Arbetes sommarkurs för att komma hemifrån och träna på den sociala biten. Kursen var tre dagar i veckan. Det var ovant med rutiner men det blev början på en nystart för Lucy.Peppad efter sommarkursen så valde Lucy att försöka gå klart sista året och ta studenten. Men hon insåg snabbt att det var många saker och känslor som hon inte bearbetat. Så när skolan väl började på hösten så rasade hennes tillvaro och mående igen.

”Jag ville väl inte tro att det var något fel på mig. Men jag hade gått för länge och mått dåligt så det var svårt att förändra situationen själv. Det kändes omöjligt. Jag har svårt att be om hjälp och släppa in folk, jag vill inte vara en börda för någon”, säger Lucy.

Det blev återigen mycket frånvaro och Lucy mådde sämre och sämre. Pappan reagerade och hjälpte Lucy att få samtalsstöd och kontakt med KAA igen. Tillsammans kom de överens om att Lucy skulle börja på UTA igen och samtidigt försöka avsluta sitt gymnasiearbete. Med peppning från kursledaren och en massa eget driv så lyckades Lucy slutföra skolarbetet och ta studenten!

Lucy berättar: ”Det är stor skillnad i hur jag mår idag, jag har ingen ångest längre. Jag har insett att alla negativa tankar som jag haft inte stämmer. Jag har, och har haft, en massa människor och stöd runt om mig, men jag kunde inte ta till mig det när jag mådde som sämst.”

Det har inte varit helt lätt att förändra beteendet.

”Tidigare hade jag svårt att få fram det jag tänkte och bara satt helt tyst. Jag avskydde den känslan. Nu kan jag säga vad jag tänker och känner istället för att hålla det för mig själv. Socialt sett har det också förbättrats, nu frågar jag vänner om de vill hitta på något istället för att sitta och vänta. Jag tar alla chanser jag får, oavsett vad det gäller och tänker ”vad är det värsta som kan hända?”. Förut hade jag ingen lust att göra något. Så kan jag fortfarande känna vissa dagar än idag men mycket mer sällan. Jag har lärt mig acceptera att det är så och att det är helt okej. Som jag mår nu så känns det inte att det kommer påverka jobb eller eventuella framtida studier.”

Lucy har egentligen aldrig varit intresserad av studier och tack vare tiden i UTA så är hon mer säker på att hon verkligen vill jobba. Tiden i UTA öppnade dörren till arbetsmarknaden. Hon fick tips av kursledaren om ett sommarjobb och hann inte ens komma ut på praktik förrän hon hade fått jobbet! Detta i sin tur ledde till det jobb hon har idag.

Lucy fortsätter:
”Det bästa med UTA var att träffa folk och vara social igen. Jag har fått ett nytt motto ”Ta chansen om du kan, vad är det värsta som kan hända?”
Jag har fått otroligt mycket stöd av kursledarna, om det var möjligt hade jag gärna tagit med dem hem och löst min hem-miljö också.
Tiden i UTA har hjälpt mig mer än jag kan beskriva. Resan som jag gjort det knappa året jag varit där har varit otrolig. Kursledarnas utstrålning var det bästa man kan tänka om en person och deras oemotståndliga karisma har givit mig ett enormt driv framåt. Om jag kunde återuppleva allt igen så skulle jag göra det tusen gånger om.
Det är så viktigt att komma hemifrån, bryta mönster och byta miljö. Det är underbart att få vara med i ett sammanhang, att komma ut och träffa människor istället för att ligga hemma och grubbla. Jag vill mer än gärna fortsätta att träffa gruppen, då vi på kursen snabbt blev vänner. Jag kommer tänka tillbaka på tiden i UTA med glada minnen.”

Idag jobbar Lucy sedan ett halvår tillbaka, planen är att få ett heltidsjobb, förhoppningsvis, inom barnomsorg eller skola.

”Nu vill jag leva livet och se allt det har att erbjuda mig!” avslutar Lucy.

 

Lucy heter egentligen något annat och personenna på bilderna har inget med personen i artikeln att göra. 

 

  Ulrika Rosén   13 november 2017