Redan som 15-åring flyttade Sanna hemifrån och bodde hos kompisar. Kort därefter träffade hon en kille som sedan kom att bli hennes sambo. En helt vanlig kille, trodde hon. Från början märktes ingenting men efter ett halvår visade det sig mer och mer att han hade ett extremt kontrollbehov och den psykiska misshandeln var ett faktum.

Efter ytterligare ett halvår fick Sanna en egen lägenhet via socialen. Lägenheten var nära belägen pojkvännen så kontrollbehoven fortsatte och så även deras förhållande. Trots det klarade sig Sanna genom gymnasiet och började arbeta som lokalvårdare direkt efter studenten. Strax därpå flyttade Sanna och pojkvännen ihop igen, i en lägenhet utanför staden. Det fungerade i ungefär ett halvår men i början av 2010 hade Sanna fått nog av den psykiska misshandeln och de sjuka kontrollbehoven. Hon gjorde slut och flyttade hem till ett par vänner i väntan på en ledig lägenhet. Två månader senare fick hon lägenhet och bodde där i ca ett år innan hon sa upp lägenheten och flyttade in till staden igen. Där hon bodde hos sin pappa, men även hos vänner. Vänner som inte var allt för stabila. Under denna tid arbetade hon heltid som lokalvårdare.

Sommaren 2011 sa Sanna upp sig från sitt arbete som lokalvårdare då hon ville testa något annat och skrev in sig som arbetslös på arbetsförmedlingen. Hon fick arbete som tim-vikarie inom barnomsorgen. Så mycket jobbande blev det dock inte eftersom Sanna började hänga runt med olika människor som påverkade henne negativt, vissa var sämre än andra. Under hösten 2011 flyttade Sanna till en lägenhet strax utanför staden och hon träffade en kille som hon inledde ett förhållande med. Det visade sig att han hade stora problem med droger. Han bodde då på ett behandlingshem för att få hjälp med drogerna. Sanna var lycklig och de skulle få ett bra liv tillsammans. Så blev det inte. Han skötte sig inte, ägnade sig åt kriminalitet och häktades. Sanna började må väldigt dåligt psykiskt och det blev sämre och sämre. Till slut hamnade hon i en djup depression och sökte hjälp hos sjukvården.

I december 2011 var Sanna 21 år.  Hon var inte längre sjukskriven utan anmälde sig på arbetsförmedlingen igen. De tyckte då att hon skulle gå med i projektet ”Unga till arbete”. Hon fick träffa kursledaren Linda. Sanna berättar om deras första möte:  – Jag försökte va som vanligt och låtsades att allt var bra, men Linda ”kröp snabbt under skinnet på mig”, berättar Sanna.

Linda kände att allt inte alls var ”så okej” som det verkade och sa att hon skulle hjälpa mig. Det gjorde hon också. Med mycket bollande fram och tillbaka med Linda och hjälp från sjukvården tog Sanna tag i sitt förhållande och gjorde slut med sin dåvarande pojkvän. Hon bodde själv kvar i lägenheten men flyttade ut hans saker. Sakta men säkert började Sanna hitta tillbaka till sig själv. Kort därefter träffade hon en ny kärlek.

I februari 2012 var det dags att, via UTA, gå ut på praktik. Hon fick praktikplats på en livsmedelsbutik.
Praktiken blev längre än planerat och ledde till ett så kallat nystartsjobb. Under den här perioden blev hon gravid.
Sanna och pojkvännen bestämde sig för att behålla barnet så hon och pojkvännen flyttade ihop.
Sanna arbetade i livsmedelsbutiken fram till februari 2013 då hon gick hem på föräldraledighet.

Efter föräldraledigheten följde en tid av timjobb på livsmedelsbutiken varvat med arbetslöshet och Sanna kontaktade åter Linda på UTA för att få lite tips och råd. Sanna funderade på olika utbildningar och kom på att hon ville ha körkort för lastbil, och så blev det! Hon gick utbildning, tog körkort för tung lastbil med släp och hade praktik på ett åkeri som sedan ledde till sommarjobb.

Idag lever Sanna ett, som hon själv beskriver det, ”Svensson-liv”. Hon är 27 år, gift och bor med sin man och barn, som nu är två till antalet, i en villa. Just nu är hon föräldraledig med barn nummer två men kommer hoppa in i lastbilshytten igen när barnet är lite större.

När man har pratat med Sanna inser man hur lätt det är att livet vänder åt fel håll. Hon var en vanlig tjej som helt enkelt hamnade i fel sällskap och allt rasade.
Själv säger hon att hade det inte varit för Linda hade hon aldrig varit där hon är idag. Unga till arbete, och framförallt dess kursledare som ser varje individ, gör skillnad.

 

 

Sanna heter egentligen något annat och personerna på bilderna har ingenting med artikeln att göra.

 

  Ulrika Rosén   13 juni 2017