En dag fylld av inspiration, eftertanke – och spaningar inför framtiden. Unga till arbetes avslutningskonferens den 29 augusti 2014 på Scandic i Borlänge samlade ett 90-tal deltagare från femton dalakommuner.

– Närmare 3 000 deltagare kommer att ha genomfört programmet när året är slut, berättade Karin Rosenberg, Region Dalarna.
Syftet med avslutningskonferensen var att informera om hur Unga till arbete kommer att implementeras i kommunerna och att diskutera hur de involverade organisationerna ska kunna gå vidare för att samverka och samorganisera på ett ännu bättre sätt. Deltagarna fick ta del av projektledningens erfarenheter, utvärderarnas och ESF-rådets reflektioner samt erfarenheter från Söderhamns kommun, där AF och kommunen har samarbetat mycket framgångsrikt i flera år med mycket goda resultat. Dessutom fick kommunerna delge hur konceptet Unga till arbete kommer att leva vidare i just deras respektive kommun. Lena Reyier, förste vice ordförande i Region Dalarna, inledde dagen med att läsa en lite berättelse som handlade om en finurlig delfintränare och hur viktigt det är att bygga goda relationer för att samarbetet ska fungera och vara utvecklande – samtidigt som arbetsglädje och kreativitet frigörs.

Sammanfattning – fem år i projektet

Karin Rosenberg och Göran Ehn från Region Dalarna sammanfattade övergripande sina erfarenheter från fem år i projektet.
– Inledningsvis skissade vi på att projektet skulle omfatta 700 deltagare under tre år, men idag har totalt har drygt 2 600 deltagare avslutat projektet, berättade de.
Projektet kan, och har kunnat, visa mycket goda resultat; 60 procent av deltagarna har gått vidare till arbete eller studier, 36 procent till arbete och 24 procent till studier. Totalt har projektet omsatt 68,8 miljoner kronor.
– Den långtidsuppföljning som vi har gjort visar att närmare 70 procent av deltagarna är i jobb eller studier två år efter avslut och att en förskjutning sker mot att allt fler kommer i arbete, fortsatte Karin och Göran. Nästan hälften av dem som arbetar har tillsvidaretjänster, dessutom har antal personer som har försörjningsstöd mer än halverats i gruppen – från 47 till 21 procent av deltagarna.

Allt får inte kallas Unga till arbete

När projektet nu avslutas är intresset mycket stort bland kommunerna att formalisera och införliva verksamheten i den egna organisationen. I skrivande stund uppskattar Region Dalarna att ungefär elva kommuner är redo att implementera Unga till arbete i sin organisation.
MEN. En viktig signal till kommunerna är att Unga till arbete är ett koncept som är försett med ”kvalitetsstämpel”.
– Det räcker inte att plocka russinen ur kakan för att den verksamhet man har för avsikt att driva vidare ska kunna kallas Unga till arbete. Följande delar måste ingå – det är samtliga delar som har skapat de goda resultaten, underströk Karin Rosenberg.

1.    Förhållningssätt – bemötande – pedagogik (människosyn, värdegrund, empowerment, 7-TJUGO, eget ansvar, involveringspedagogik, delaktighet)
2.    Samverkan mellan Af och kommunen
3.    Struktur och innehåll i programmet
4.    Att arbeta med både grupp och individ (utifrån individens behov)
5.    Regionala träffar (inkl kompetensutveckling och utveckling)
6.    Vägledningssamtal, kartläggning och information
7.    Praktik med kontinuerlig uppföljning
8.    Lokaler som är ändamålsenliga och inbjudande
9.    Kvalitet, dvs. personella resurser (10-20 deltagare per person beroende på behov hos målgruppen)
10.    Uppföljning resultat och statistik

– Naturligtvis står det er i kommunerna fritt att själva avgöra hur ni ska bedriva er verksamhet och hur ni ska fördela era resurser, men om ovanstående tio punkter inte ingår i verksamheten handlar det inte längre om konceptet Unga till arbete, underströk Göran Ehn.

Ett lyckat projekt

Ett projekt som omfattar femton kommuner och som löper över fem år hinner segla i både med- och motvind. Följande reflektioner lyftes av Karin Rosenberg och Göran Ehn:

• Organisering i stuprör är inte effektivt – mer och bättre samverkan behövs
• Kompetens i socioekonomi saknas ofta ute i kommunerna. Se utvecklat resonemang i faktaruta i slutet av texten.
• Vissa kursdeltagare behöver mer resurser och tid än andra
• Svårt att få praktik och enklare arbeten
• Viktigt att fortsätta kunna ge stöd till deltagare efter avslut
• Chefens stöd till kursledaren varierar
• Projektet har inte nått ända fram i alla avseenden. Till exempel har så kallade praktikbetyg inte kunnat utfärdas som tanken var när projektet drog igång eftersom detta arbete visade sig behöva mer resurser än vad som fanns att tillgå.
• Kursledarna har betytt mycket för projektet och för de enskildas framgångar. Det har också funnits kontinuitet i projektledarstaben vilket skapat stabilitet och trygghet.

Karin lyfte särskilt fram kursledarnas stora engagemang – de applåderades och fick resa på sig.

Möjligheter och hinder för implementering

Niga Hamasor och Christina Ehneström är utvärderare i Unga till arbete. Båda har lång och gedigen erfarenhet av att utvärdera arbetsmarknads- och ESF-projekt. I november 2013 inledde de en turné, som avslutades i mars 2014, i de femton deltagande kommunerna.
– Vårt uppdrag handlar om att göra en analys av förutsättningarna för implementering i kommunerna – vilka förutsättningar som finns – inte att bedöma om Unga till arbete är och har varit ett lyckat projekt, betonade de.
En stor del av Nigas och Christinas anförande denna dag handlade om bakomliggande teorier och metod för utvärderingen. När Niga och Christina har träffat kommunerna har man gemensamt beskrivit vilka behov en typisk deltagare i projektet Unga till arbete har, samt när och hur samverkan krävs för att hjälpa deltagaren att tillfredsställa dem. Man har även diskuterat hur förutsättningar kan skapas och hinder hanteras.
– Träffarna har genomförts som workshops, en halv dag i varje kommun.

Niga och Christina förklarade att samverkan är ett begrepp som kan definieras på olika sätt och som i detta sammanhang handlar om tre delar: Hur handläggare samarbetar, hur cheferna samverkar samt om behovet av finansiell samordning. För att berörda organisationer ska kunna samverka – för att kunna hjälpa individen på ett optimalt sätt – måste alla involverade • förstå • vilja och • kunna samverka. Det finns viktiga faktorer som påverkar hur framgångsrikt samverkansarbetet blir. Dessa handlar om • styrning • struktur och • samsyn. De betonade hur viktigt det är att samverkan ligger i målen för verksamheten redan från början.
– Idag finns inte sådana mål formulerade i någon kommun.

De som deltagit i mötena med utvärderarna och som svarat på enkäten tycks
• förstå varför de behöver samverka
• vilja samverka
• vara motiverade att samverka
• ha förtroende för varandra och
• många anser att de har förutsättningar att samverka

– Dessutom har kommunerna uttryckt att de uppskattar att Region Dalarna har samordnat projektet, att projektet Unga till arbete har fungerat som spindeln i nätet, berättade Niga och Christina.
Avslutningsvis diskuterades hur viktigt det är att Region Dalarna inte bara riggar projekt utan också kan ta på sig ett samordnande roll när det handlar om drop-out-problematiken. Det är viktigt att regionen tar på sig ett övergripande ansvar för regionens unga, med tanke på att man även har ansvar för näringslivs- och utvecklingsfrågor. Allt hänger ihop! Andra frågor som lyftes handlade om vikten av att samma regler tillämpas ute i kommunerna så att det inte beror på vilken kommun en ungdom bor i för att få hjälp och stöd, till exempel när det handlar om studier i kombination med försörjningsstöd. Det handlar helt enkelt om rättssäkerhet för enskilda individer.
Lena Reyier fick en direkt fråga om hur hon ser på frågan att regionen tar på sig ett större ansvar att samordna insatser som handlar om ungdomsarbetslöshet och utbildning. Lena Reyier:
– Vi tycker att det är en jätteviktig fråga och självklart kommer vi att finnas med på något sätt, lovade hon.
Karin berättade också lite om arbetet med den nya förstudien – Tillväxt för alla – som förbereder Dalarna inför Socialfondens nya program. Den 14 september kommer Karin att träffa representanter från varje kommun.

Kommunernas planer för Unga till arbete (UTA)

Kommunerna redovisade sina framtida planer för Unga till arbete, några mycket tydligt och några i mer eller mindre svävande ordalag.

Ingen berörde huruvida samtliga delar i UTA kommer att ingå i respektive kommuns satsning:

Fortsätter
Avesta: Arbetsmarknadsfrågorna ska lyftas och bli en kommunal angelägenhet, ny AME-chef ska anställas.
Falun: UTA fortsätter under AME:s tak.
Gagnef: Räknar med att kunna starta en ny grupp till hösten. Vi känner oss lugna.
Hedemora: Har avsatt 0,5 miljoner för att driva konceptet vidare, hoppas på mer pengar.
Ludvika: UTA ska implementeras i Jobbslussen.
Malung/Sälen: Har nu fått KS-beslut inför 2015.
Orsa: Vi kör vidare i samarbete med AF (var skeptiska inledningsvis men vill fortsätta nu).
Rättvik: UTA kommer att drivas vidare. Vi är laddade!
Smedjebacken: Tänkt jobba vidare på ett eller annat sätt.
Säter: Vill ha med fler målgrupper. Blir en verksamhet i kommunen.
Älvdalen: Allt som görs, även för äldre, utgår från UTA. Väldigt förankrat i kommunen.

Kanske, kanske inte
Borlänge: Ekonomin ett bekymmer. Metoden lever vidare, vi har också andra projekt på gång.
Leksand: Ingen närvarande representant. Projektledningen vet inte hur det kommer att bli framöver.
Mora: Vår önskan är att UTA blir vardag.
Vansbro: Politiskt beslut kommer i oktober.

Innan lunchavbrottet tillade Helena Steen från Klippan att detta är det roligaste uppdrag (arbets- och förhållningssättet 7-TJUGO) som Klippan någonsin har arbetat med. Conny Danielsson, med ansvar för kompetensförsörjningsfrågor, från Region Dalarna betonade att ingen kan förstå hur knölig denna resa har varit – men hur framgångsrik den har blivit.
– Detta är ett flaggskeppsprojekt som alla kan vara stolta över. Det är inte för ros skull som projektet har lockat till sig intresse från både regeringen och från Socialfonden, poängterade han.
Göran Ehn frågade: Vad görs för ungdomar under 20 år?
Karin Rosenberg: Denna fråga finns med som en punkt i förstudien Tillväxt för alla.

Deltagarna hann även titta på filmen Unga till arbete där fem deltagare från projektet medverkar. Sara från filmen fanns dessutom på plats och rapporterade att hon kommer att börja läsa på samhällsvetarprogrammet på Högskolan Dalarna i höst. På frågan vad hon gör om fem år svarade hon att hon aspirerar på Karin Rosenbergs jobb. Hennes berättelse finns även på Socialfondens hemsida.

Niga Hamasor ifrågasatte kommunerna och vad de menar när de säger ”vi ska köra på”. Köra på med vad?
– Att så många ungdomar har kommit vidare beror på helheten/alla delarna i konceptet Unga till arbete, sa hon.
Karin Rosenberg betonade åter att begreppet Unga till arbete inte får användas hur som helst, utan samtliga tio punkter (ovan) måste finnas med som en slags kvalitetssäkring.

Information från ESF-rådet

Manne Ismael fattade sig kort: Han framhöll att samarbetet mellan kommunerna och Af har fungerat bra under projektets gång, att antalet deltagare, snart 2 800, är anmärkningsvärt och att projektet har lockat till sig stort intresse, inte minst från regeringen och ESF-rådet på europeisk nivå. Men hur tänker ni gå vidare, hur tänker ni formalisera samarbetet? frågade han. Hur kan ni involvera näringslivet? Vilken roll kan Region Dalarna ha i det fortsatta arbetet men framför allt – här riktade Manne sig till kommunerna – Har ni råd att välja att inte jobba vidare med konceptet Unga till arbete?

Samverkan i Söderhamn – ett lyckat exempel

Sedan projektansökan Unga till arbete skrevs 2009, har Söderhamns kommun tjänat som förebild och källa till inspiration och kunskap för Region Dalarna (samtliga dalakommuner har besökt kommunen). Mohamed Chabchoub, chef på Arbetsförmedlingen i Söderhamn och Mats Frelin, chef för Resurscentrum i Söderhamns kommun, är ett radarpar som konkretiserar begreppet personkemi när den fungerar som allra bäst. Deras anförande lockade fram skrattsalvor och många frågor.

Bakgrunden till de insatser som gjorts i Söderhamns kommun bottnar i att kommunen toppade Af:s rankinglista (7:e plats) över kommunala arbetslöshetstal, vilket inte är en hedersam placering (Sverige har 290 kommuner). År 2007 satte kommunen och Af som mål att placera sig över riksgenomsnittet vad gäller ungdomsarbetslösheten före 2012, ett tufft mål. Kommunen och Af bjöd in till dialog och utformade en strategi som innefattade EN arena, där kompetens och personal skulle samlas, gemensamt arbetssätt och målbild, formulera och förankra ansvar och befogenheter samt att verksamheterna skulle samordnas, inte bara samlokaliseras.
– Vi har även lyckats få med näringslivet i styrgruppen där representanter för Sparbanken och Industrigruppen finns med, berättade Mohamed och Mats.

Mohamed och Mats berättade att man trodde att man hade koll på alla ungdomar i Söderhamn när samarbetet drog igång, men att så inte var fallet. Det visade sig att ett 70-tal ungdomar befann sig i en gråzon – de satt hemma på dagarna – utan att delta i varken arbete, praktik eller studier. Idag faller inga ungdomar mellan stolarna i Söderhamn och man tillämpar den så kallade 4:4:an som innebär att den som uppbär försörjningsstöd måste utföra en motprestation av något slag.
– Vi har ett gemensamt ansvar för människor som inte har jobb. Vårt samarbete innebär att vi utnyttjar befintliga resurser i respektive verksamhet och att vi inte betalar någon hyra till varandra. När kommunens personal finns på plats på Af har de full tillgång till lokaler, skrivare, kaffe och annan service och vice versa.
– Vi pratar bekymmer och hur de ska lösas först – ekonomi sedan, förklarade Mohamed och Mats.
Viktiga delar som håller processen vid liv handlar om dialog och förtroende samt kontinuitet i personalstyrkan. Vi-känslan är viktig och närhet sparar tid och ger resultat.

Vilka resultat har Söderhamns kommun uppnått?

Kostnaderna för försörjningsstödet minskar och kommunen har flyttat sig från plats 7 till plats 80-90 i Af:s ranking (en kort period låg kommunen på plats 187).

Conny Danielsson, Region Dalarna, frågade vad man kan göra för att ta det första steget för att komma en liten bit på väg mot detta som man har åstadkommit i Söderhamn.
– Vara ödmjuk, vilja varandra väl, ha ett gemensamt synsätt och gemensamma mål. Inse att för att kunna få måste man ge.
– Att finnas tillgänglig i gemensamma lokaler kortar våra ledtider och gör att vi slipper dubbelarbeta.
Och istället för att servera varandra ”såhär ska det vara” är en mer framkomlig väg att fråga sig själv och den andre: Hur gör vi istället? Den allra viktigaste frågan – som alla bör ställa sig – är ”För vem är vi till?”

Avslutningsvis tackade Lena Reyier för en välarrangerad konferens. Hon påminde återigen om frågan: Vad menar vi med ”Köra på” när det gäller Unga till arbete? Alla tio punkterna måste uppfyllas! Region Dalarna har inte mandat att peka med hela handen.
– Vi kan bara råda och vägleda.

Vi har inte råd att låta bli!

•    Många av de ungdomar som varken jobbar eller studerar behöver särskilt stöd – det är viktigt att bryta deras utförskap. Risken är annars att deras situation permanentas med fattigdom och ohälsa som följd. Förutom individuella konsekvenser är det dessutom mycket kostsamt för samhället.

•    För en kommun är det viktigt att kunna beräkna s k sociala risker och vad förebyggande insatser kostar i relation till kostnader – för till exempel försörjningsstöd, kriminalitet samt fysisk och psykisk ohälsa – om inga förebyggande åtgärder sätts in.

•    Arbetsmarknadsprojekt (som liknar Unga till arbete) som har genomfört socioekonomiska analyser visar att de insatser som gjorts i kommunerna ofta betalar sig efter bara några år. Dessa erfarenheter och beräkningar bygger på rimliga antaganden, allmänt vedertagna modeller samt nationalekonomiska teorier om arbetsmarknaden.

  Ulrika Rosén   18 januari 2017