”Mitt liv var en enda röra och var verkligen kaosartat. Flyttade runt väldigt mycket som barn så jag har aldrig haft en trygg punkt att stå stadigt på och skolgången vart inte riktigt som man hade tänkt sig. Jag var sällan i skolan. I låg- och mellanstadiet var jag mobbad, det vände när jag började i högstadiet, men då var jag redan skoltrött och skolkade en hel del.”

Föräldrarna är skilda och Sofie har 6 halvsyskon och en helbror. Hon har aldrig haft många vänner.

– Jag trivs mest för mig själv, ”ensamvarg” som min mamma alltid kallade mig. Men det är nog mycket min rädsla och osäkerhet som gjort detta. Jag har försökt studera och jobba men ingenting har riktigt funkat eller varit bra anpassat för mig med diagnos (ADHD). Det hände verkligen så mycket med mig under tiden jag deltog i Unga till arbete. Jag växte på mig ordentligt, blev tryggare och säkrare i mig själv och jag vågade äntligen stå på mig.

Sofie fick först höra om UTA av en vän. Hon tog själv upp det med Arbetsförmedlingen som tyckte det var en bra idé.

– Tiden i Unga till arbete är nog en av de bästa i mitt liv, där jag lärde mig att fungera i grupp. Men det var jobbigt många gånger när de var för mycket folk, även om det var en liten grupp. Jag hade även egna samtal med kursledaren, i och med att jag inte mådde så bra psykiskt under denna period. Det mesta i mitt liv kändes svart. Men med en envis kursledare som prompt envisades med att jag skulle be om hjälp via psykiatrin, med en samtalskontakt. Till sist lyssnade jag på det och tog det till mig. Jag hade även en hel del praktik under tiden, och det var en stor räddning för mig att jag fick ett avbrott hemifrån.

Via UTA fick Sofie samtalsstöd.

– Det påverkade mig väldigt positivt och har gjort stor skillnad till idag. Det är lite svårt att förklara. Att ha någon att prata med hjälper så mycket, att ha någon som man kan bolla idéer och tankar med och kan tillrätta visa en när man tänker fel. Ja, det gör faktiskt skillnad.

Vi pratar lite om sömn, kost och motion. Om perioden i UTA påverkat dessa faktorer.

– Sömnen har alltid varit ett av mina största problem, där jag är en periodare, från att sova varje natt hela nätterna till att nästa natt inte sova något alls. Så har jag fungerat i alla år. Däremot har jag ändrat mina kostvanor. Från att inte ätit knappt något till att äta minst tre gånger per dag. Motionen är lika nu som alltid, jag går minst en lång promenad per dag och flera mindre promenader eftersom jag har hund!

Tiden i UTA har givit fler positiva effekter.

– Jag tror mer på mig själv idag. Jag vet att jag kan och klarar av mer bara jag vill.
Jag är mer social idag än tidigare. Förut var jag mer tillbakadragen än vad jag är idag, Jag är lugnare och självsäkrare vilket gör de mycket lättare att umgås med folk.  Idag tycker jag om att ha människor och liv och rörelse runt mig till skillnad ifrån förr då jag bara ville ha de tyst och lugnt och helst med musik i öronen. Jag är gladare och socialare på många sätt.

Sofie har alltid haft tanken på studier och tror inte att det har gjort någon skillnad att vara med i UTA. Däremot tror hon att hon har fått större chanser att ta sig in på arbetsmarknaden eftersom hon fått ett större självförtroende.

 

Vad var det bästa med UTA?

– En helt fantastisk kursledare och många roliga kurskamrater. Att jag fick sån stor inblick över många saker och sidor i mitt liv som jag inte visste om ifrån början. Jag fick väldigt mycket hjälp och stöd av våran underbara kursledare, och en spark i rumpan när jag behövde den som mest.

Idag arbetstränar Sofie och utredning pågår om i vilken omfattning hon anses klara av att arbeta. Hon satsar stenhårt för att få körkort så hon ytterligare kan öka sina chanser på arbetsmarknaden. Att bli lastbilschaufför står högt upp på önskelistan över drömyrken. Vid sin sida har hon familj, sambo, syskon och bästa vännen som stöttar henne helhjärtat.

Sofie heter egentligen något annat och personerna på bilderna har inget med artikeln att göra.

  Ulrika Rosén   10 oktober 2017