Region Dalarnas webbplats använder cookies för att fungera bra.

Läs mer om användningen av cookies här.

 

Osmolalitet, P-

  • Klinisk kemi

Laboratorium

Klinisk kemi Falun och Mora

Beställning/remiss

TakeCare-beställning inom Region Dalarna

Alternativ: Pappersremiss Klinisk kemi

Provtagningsmateriel

Rör med Li-heparin med gel, mintgrön propp

Provtagning

Venprovtagning

Minsta provmängd

2 mL

Kommentar

Generell hantering av rör efter provtagning

Akutanalys

Ja

Biobanksprov

Nej

Ackrediterad

Nej

Referensintervall

Alla åldrar 280-300 mOsmol/kg

Indikation:

Utredning av acidos, medvetanderubbning. Hypo- och hypernatremi. Kontroll av långvarig diuretikabehandling samt vid binjurebarksinsufficiens och SIADH

Tolkning:

Förhöjd vid:

  • hypernatremi
  • förhöjd koncentration av urea, glukos eller andra osmotiskt aktiva substanser (t ex alkoholer)

Sänkt vid:

  • hyponatremi (t ex vid hjärtsvikt, levercirros, nefrotiskt syndrom)
  •  ersättning av natrium och kaliumförluster med saltfria lösningar
  • nedsatt koncentrationsförmåga hos njurarna (t ex vid långvarig diuretikabehandling, binjurebarksvikt och SIADH)
  • kaliumbrist

Bakgrundsinfo:

En lösnings osmotiska tryck är proportionellt mot koncentrationen lösta partiklar i lösningen (dvs osmolaliteten). Osmolaliteten i plasma hålls normalt inom snäva gränser, och regleras via törst, vätskeintag och urinutsöndring. Osmolaliteten orsakas nästan helt av natrium, klorid, bikarbonat, glukos och urea.

Vid misstänkt förgiftning av alkoholer kan det ibland vara av nytta att beräkna "osmolal gap", osmolärt gap. Det är skillnaden mellan uppmätt och beräknad osmolalitet. Man beräknar osmolaliteten genom formeln: 1,86 x [Na] + [glukos] + [urea] + 9 Skillnaden mellan uppmätt och beräknad osmolalitet skall vara < 6 mosmol/kg för att utesluta påverkan från alkoholer.

Osmotiska trycket i en lösning beräknas från lösningens fryspunktnedsättning i förhållande till rent vatten.

Metod: Fryspunkt

 

Dela:

Hade du nytta av informationen?