Lagen om minoriteter och minoritetsspråk

De lagar som anger minoritetsarbetet är Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) samt Språklagen (2009:600). Lagarna ger grundskydd för alla minoriteter och ett särskilt skydd för samiska, finska och meänkieli.

Grundskyddet omfattar alla minoriteter och innebär att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Det allmänna ska även främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

Det särskilda skyddet omfattar finska, meänkieli och samiska hos myndigheter och anger att personer har rättigheter att använda dessa språk vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde.

Samiskt och finskt förvaltningsområde

I Dalarnas län finns förvaltningskommuner i samiska och finska och Region Dalarna är förvaltningsområde för dessa språk. Förvaltningskommunerna i finska är Borlänge kommun, Ludvika kommun och Smedjebackens kommun. Dalarnas förvaltningskommun i samiska är Älvdalens kommun, där Sveriges sydligaste sameby finns – Idre Nya Sameby.

Om minoriteter och urfolk

Sverige har fem erkända nationella minoriteter, vilka är samer, sverigefinnar, tornedalingar, judar och romer. Samerna har också status som urfolk. De erkända minoritetsspråken är samiska i alla varieteter, finska, meänkieli, jiddisch och romani i alla varieteter.

År 1999 beslutade riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Riksdagen fattade också beslut om en minoritetspolitik och ett erkännande av de fem nationella minoriteterna och deras språk.

Gemensamt för de nationella minoriteterna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Samerna är också ett urfolk. Urfolk definieras av FN som ett folk med en lång historisk kontinuitet i ett område som senare har koloniserats av andra. Urfolk ser sig som skilda från övrig befolkning i området och strävar efter att bevara, utveckla och överföra sin identitet till framtida generationer. Sveriges riksdag erkände samernas ställning som urfolk år 1977.