Biobank

En biobank är en samling identifierbara prov som tagits från människa eller foster och som samlas in, sparas och används utifrån gällande lagstiftning. Det vanligaste är att prov tas inom hälso- och sjukvården och används för din vård och behandling men prov tas också för forskning.

Biobanksprov

Prov som tas i vården omfattas av biobankslagen om provet går att koppla till en person och sparas längre än 9 månader efter provtagningen. Biobankslagen (2023:38) reglerar hur prov får samlas in, bevaras och användas med respekt för den personliga integriteten hos provgivaren. Sparade prov är framför allt viktiga för patientens/provgivarens egen vård. Det kan exempelvis vara att ett prov bevarats när någon blivit sjuk och laboratoriet vill jämföra tidigare prov med ett nytt för att säkerställa att provgivaren får rätt behandling sett till sin sjukdom.

Användning av biobanksprov andra ändamål än vård

Proven får även användas till utbildning av vårdpersonal, kvalitets- och utvecklingsarbete i vården och till produktframställning. Produktframställning innebär framtagande av nya produkter, t.ex. utveckling av eller kvalitetssäkring för medicintekniska produkter, som ska användas i vården eller i laboratorieverksamhet. Det kan till exempel vara prov som används för att kontrollera en insulinmätare, mikroskop eller analysinstrument. Prov som bevaras i biobank får användas till forskning med syfte att exempelvis uppnå ny kunskap, effektivare behandlingar och förebyggande åtgärder mot sjukdomar. All forskning på biobanksprov kräver etisk prövning och godkännande av Etikprövningsmyndigheten och ibland även från Läkemedelsverket. Prov får aldrig lämnas ut eller överlåtas i vinstsyfte.

Samtycke från provgivaren

Enligt biobankslagen får prov som tas i vården sparas i en biobank om patienten/ provgivaren samtyckt till vård enligt patientlagen (2014:821) eller tandvårdslagen (1985:125) och fått information enligt kraven i lagen. Provgivaren ska få information om att prov kan komma att sparas i en biobank, vad provet får användas till och rätten till att begränsa användningen av provet.

Ytterligare användningsområden för biobanksprov

Bevarade prov kan användas för att utreda om patienten blivit skadad i vården. Det är alltid patienten/provgivaren, vårdnadshavaren eller en dödsbodelägare/efterlevande som initierar patientskadeärendet. Bevarade prov kan i särskilda fall, och om Rättsmedicinalverket eller Polismyndigheten begär det, användas för att identifiera någon som har avlidit. Detta är ett undantag som kan användas om det inte finns andra sätt att identifiera den avlidne.

För mer detaljerad information om biobanksprov läs mer på Biobank Sverige:
https://biobanksverige.se/ 

Läs mer om biobankslagen på:
Biobankslagen – Biobank Sverige