Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk

Sverige har fem erkända nationella minoriteter: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Till dessa hör även de nationella minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli, jiddisch och romani. Syftet med lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk är att stärka minoriteternas rättigheter och att skydda språk och kultur som funnits i Sverige under lång tid.

Lagen om minoriteter och minoritetsspråk

Lagen innebär att kommuner, regioner och andra myndigheter ska informera minoriteterna om deras rättigheter, stödja utvecklingen av minoritetsspråken och skapa möjligheter till inflytande. Detta sker bland annat genom samråd och strukturerad dialog. Särskilt betonas barns och ungas rätt att utveckla sin kulturella identitet och använda sitt minoritetsspråk.

För tre språk – samiska, finska och meänkieli – finns dessutom särskilda rättigheter inom så kallade förvaltningsområden. Där har enskilda rätt att använda dessa språk i kontakten med myndigheter. Region Dalarna är förvaltningsområde för samiska och finska, vilket innebär att invånare kan använda dessa språk i sina kontakter med regionen. Borlänge, Ludvika och Smedjebacken är finska förvaltningskommuner och Älvdalens kommun är samiskt förvaltningsområde.

Samerna har även status som urfolk samt folk i Sverige. Det innebär bland annat att lagen om konsultation i frågor som rör det samiska folket ger samer rätt till konsultation i ärenden som kan påverka dem.