Andrea Elmelid

ST-läkare i Dermatologi och Venereologi, Falu lasarett, Hudsjukvård Dalarna och doktorand vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs Universitet. Pågående doktorandprojekt som handlar om D-vitaminets betydelse vid atopisk dermatit.

Projektbeskrivning

Bakgrund

Atopisk dermatit (AD) är den vanligaste kroniska inflammatoriska hudsjukdomen och en av världens 50 vanligaste sjukdomar. AD kännetecknas av kroniska eller återkommande kliande hudutslag som oftast debuterar i tidig ålder. Sjukdomen kan ha stor inverkan på livskvaliteten. Barn med måttlig till svår AD och deras föräldrar skattar sjukdomsbördan som lika hög eller högre än andra kroniska sjukdomar såsom epilepsi, astma och diabetes. Sjukdomsmekanismen är komplex och anses bero på en defekt hudbarriär, förändrat mikrobiom och ett avvikande immunologiskt svar. Behandling med ultraviolett (UV) ljus rekommenderas som tilläggsbehandling vid AD när lokalbehandling är otillräcklig. Behandlingseffekten tillskrivs till stor del ökningen av D-vitamin i huden som sker vid bestrålning av UVB.

D-vitamin är ett steroidhormon som är nödvändigt för skeletthälsa. Senare års forskning har dock uppmärksammat D-vitaminets betydelse för ytterligare en mängd olika processer i kroppen. Bland annat spelar D-vitamin en viktig roll i immunsystemet. Människan erhåller D-vitamin från huden och kosten. Fet fisk och ägg är exempel på naturligt D-vitaminrika livsmedel. Huden utgör den huvudsakliga D-vitaminkällan hos människor.

D-vitaminets betydelse vid AD är ofullständigt kartlagd och tidigare studiers resultat är delvis motstridiga. Forskning har visat att D-vitaminbehandling förbättrar AD-symtom och att svårighetsgrad av sjukdomen är kopplat till D-vitaminnivåer. I områden med lägre solexponering är det vanligare med AD och stora populationsstudier har funnit ett samband mellan D-vitaminbrist och AD. Andra studier har dock inte kunnat hitta ett samband mellan D-vitaminnivåer och AD.

En förklaring till de motsägelsefulla resultaten kan vara att en relevant mätmetod (biomarkör) för bedömning av D-vitaminstatus hos AD-patienter saknats.

Trots att det är känt att D-vitaminet har en betydelse vid AD finns det ett flertal aspekter av D-vitaminmetabolismen som inte har undersökts hos dessa patienter.

Syfte

Projektets syfte är att undersöka om det finns en koppling mellan D-vitamin och AD genom att:

• Testa om den sedvanliga metoden (totalt 25(OH)D) för att mäta D-vitaminstatus är adekvat för personer med AD.
• Undersöka D-vitaminreceptorn (VDR) och D-vitaminbindande protein (DBP) i blod och hud hos patienter med AD före och efter ljusbehandling.
• Undersöka om svårighetsgrad av AD är kopplat till D-vitaminnivåer.

Metod

Projektet baseras på en klinisk studie där ett antal individer med AD fått behandling med UVB. Blodprover och vävnadsprover har samlats in före, under och efter behandling och analyser kommer att göras avseende D-vitaminrelaterade molekyler och inflammationsmarkörer. Validerade metoder har använts för att bedöma klinisk sjukdomsgrad. I ett större patientmaterial hämtat från det svenska kvalitetsregistret för AD (SwedAD) kommer det att samlas in blodprover som ska jämföras mot friska individer avseende D-vitamin och inflammation.

Betydelse

Om vi ​​finner att D-vitaminmetabolismen ser annorlunda ut hos individer med AD jämfört med friska kan det ge bättre förståelse för sjukdomsmekanismen och möjliggöra individanpassad D-vitaminsubstitution.

Om vi hittar en välfungerande mätmetod för VDR och DBP i huden kan den bli ett viktigt verktyg för framtida forskning om D-vitaminets koppling till hudcancer.

Det är välkänt att UV-strålning är cancerogent och i takt med att medvetenheten för solskydd ökar finns även en ökad risk för D-vitaminbrist i befolkningen. Detta gör forskning om D-vitamin och ljusets effekter högst aktuellt.