Gikt

Reviderad 2026-01-01. Probecid struken. Tillägg angående anfallsprofylax.

Bakgrund/Utredning

Förhöjd nivå av urat i blodet kan leda till utfällning av uratkristaller i leder med smärtsam inflammation som följd. Oftast drabbas stortåns grundled, men samtliga leder kan engageras. Det vanligaste är en monoartrit som utvecklas akut under ett dygn, med rodnad, svullnad och påtaglig ömhet. Uratnivå inom referensintervallet utesluter inte gikt. Påvisande av uratkristaller i ledvätska ger säker diagnos.

Farmakologisk behandling

Behandling med uratsänkande läkemedel förhindrar fortsatt kristallutfällning och löser upp befintliga kristaller vilket leder till att giktattacker på sikt upphör. Uratsänkande behandling är dock verkningslös som akutbehandling. 

Vid akut behandling av giktattack finns flera effektmässigt likvärdiga förstahands-alternativ:

• Cox-hämmare i fulldos (t ex tabl. naproxen 500 mg 1x2). Symtomen klingar vanligen av efter några dagar och då kan dosen reduceras.
• Kolkicin 0,5 mg. Ge uppladdningsdos på 1 mg, därefter 0,5 mg en timme senare. Om kvarstående symptom efter ytterligare 12 timmar, ge 1 tablett var 8:e timme tills symptomfrihet eller tills maxdos 6 mg. För patienter med GFR < 50 bör dosen efter de första 12 timmarna reduceras enligt tabellen nedan. En ny kur med denna regim bör inte påbörjas förrän tidigast efter 3 dagar/72 timmar.
• Prednisolon 20-30 mg/dag peroralt i upp till 5 dagar. Prednisolon är förstahandsval till patienter med eGFR<30 ml/min. Korttidsbehandling med kortison har få biverkningar men kan leda till förhöjda blodsockernivåer vid diabetes och är olämpligt vid pågående infektion.
• Kortison intraartikulärt är alltid ett bra alternativ, och för multisjuka patienter med omfattande läkemedelsbehandling förmodligen det bästa alternativet, framförallt om den drabbade leden är en stor led.

Obs! Pågående uratsänkande behandling ska INTE avslutas vid genombrott av akut giktartrit utan behandlingen skall då kompletteras med något av alternativen enligt ovan.

Uratsänkande behandling bör initieras när patienten har haft två giktanfall. Vid förekomst av tofi eller uratnjursten bör uratsänkande behandling ges oavsett antal anfall.
Allopurinol är förstahandsval. Behandling med allopurinol kan inledas under pågående giktanfall, förutsatt att adekvat akutbehandling ges parallellt. Behandlingsmål är P-urat <360 (för patienter med tofi <300) vilket normalt ger anfallsfrihet på sikt.

• Starta med 100 mg allopurinol dagligen (vid eGFR<30 reduceras startdosen till 50 mg dagligen).
• Höj successivt med 100 mg en gång per månad (för patienter med eGFR<30 ökas dosen med 50 mg i taget) tills målvärdet för urat har uppnåtts.
• Dosen kan vid behov ökas till 900 mg dagligen men vid doser över 600 mg dagligen bör man ge läkemedlet i tvådosförfarande.
• Det är inte ovanligt att det behövs >300 mg allopurinol dagligen för att nå behandlingsmål.

Febuxostat (Adenuric) kan användas om patienten inte tolererar allopurinol. En studie av febuxostat indikerade en möjlig ökad incidens av kardiovaskulära händelser jämfört med allopurinol. Efterföljande studier av högre kvalitet har dock inte kunnat bekräfta detta.

• Inled med 80 mg dagligen
• Dosöka till 120 mg dagligen om behandlingsmål inte uppnås på den lägre dosen.

Anfallsprofylax
Giktanfall kan fortsätta och ibland till och med bli mer frekventa när uratsänkande behandling inleds, troligtvis på basis av att fluktuationer i serum/plasma-urat leder till mobilisering av inlagrade kristaller i leder/mjukdelar. Detta kan motverkas genom att parallellt med uratsänkande behandling ge kontinuerlig anfallsprofylax med COX-hämmare, lågdos prednisolon (≤5 mg) eller kolkicin (enligt tabellen nedan).

Kolkicin: Dosreducering vid nedsatt njurfunktion
eGFR >50 ml/min: dos 0,5 mg x 2
eGFR 35-49 ml/min: dos 0,5 mg x 1
eGFR 10-34 ml/min: dos 0,5 mg varannan till var tredje dag
eGFR <10 ml/min: bör undvikas

Indikationer för patientens övriga läkemedelsbehandling bör ses över då vissa läkemedel kan öka uratnivåerna. Patienter som behandlas med tiaziddiuretika på hypertoni-indikation kan ofta med fördel sättas över på andra läkemedel, till exempel losartan eller kalciumantagonist vilka har viss uratsänkande effekt. Vid utsättande av tiaziddiuretika kan det vara rimligt att avvakta i några veckor med att initiera uratsänkande behandling eftersom denna åtgärd ibland kan vara tillräcklig för att uppnå ett P-urat <360.

OBS! Specifika kostråd till giktpatienter i uratsänkande syfte är i princip meningslösa då den uratsänkande effekten även av en strikt purinfattig diet är blygsam (Δp-urat ca -60 µmol/L).

Uppföljning/utsättning

Vid etablerad gikt krävs oftast tillsvidarebehandling med uratsänkande läkemedel. Efter att uratsänkande behandling titrerats in och behandlingsmål uppnåtts behöver uratnivån inte kontrolleras oftare än en gång årligen hos besvärsfri patient.