APT-tid mixningstest kan användas för att särskilja mellan koagulationsfaktorbrist och förekomst av antikroppar eller inhibitorer mot koagulationsfaktorer och utförs vid brådskande/halvakuta frågeställningar, vanligen på inrådan av koagulationsspecialist.

Testet innebär att provet analyseras med APT-tid före och efter blandning med normalplasma. Vid beställning av P-APT-tid (mixning) besvaras provet med P-APT-tid samt P-APT-tid (mixning), där det senare är resultat efter blandning med normalplasma.

Metoden används för att kontrollera om en förlängd APT-tid normaliseras eller ej efter mixning. Om det saknas koagulationsfaktorer i patientprovet kan dessa kompenseras med tillförsel av faktorer från normalplasman. Vid normalisering av APT-tid efter mixning bör orsaken således i första hand sökas i någon faktorbrist. Patienten har då oftast ökad blödningsbenägenhet. Om APT-tiden inte korrigeras och kvarstår förlängd är den vanligaste orsaken till detta antifosfolipidantikroppar (lupus antikoagulans), som medför ökad trombosrisk. Antikroppar mot koagulationsfaktorer kan ge liknande resultat men medför ökad blödningsbenägenhet. Även läkemedel såsom DOAK och heparin kan orsaka förlängd APT-tid som ej korrigeras vid mixning.

Resultatet av analysen kan vara svårvärderat och ska alltid bedömas i sitt kliniska sammanhang. Det är beställande läkare som är ansvarig för tolkning av resultatet.