Indikation:

För att upptäcka och följa upp M-komponenter tillsammans med U-Proteinfraktioner och vid vissa inflammationsfrågeställningar.

Tolkning:

Vid fynd av M-komponent i serum skall den värderas tillsammans med en eventuell urin-M-komponent. Man kan inte utesluta M-komponent med bara ett serumprov. Hos 20 % av myelompatienterna ses huvuddelen av M-komponenten i urinen. I 1 % av myelomfallen kan laboratoriet inte finna någon M-komponent alls. En större M-komponent (IgG > 15 g/L, IgA > 5 g/L) bör föranleda en utvidgad utredning (exv. blodstatus, calcium, njurfunktion) även om den kliniska misstanken om myelom är låg. Låga polyklonala immunglobuliner ("sänkt bakgrundsgamma") stärker misstanken om myelom. M-komponent av IgM-typ ses inte vid myelom utan vid lymfom. Alla M-komponenter bör följas upp med upprepade Proteinfraktioneringar. Små M-komponenter som inte tillväxer kallas för MGUS (monoklonal gammopati av oklar signifikans). Små M-komponenter förekommer oftare ju äldre man blir och är ett bifynd hos 1-10 % över 60 års ålder. Små kvarstående M-komponenter kan dock också ses vid bl a KLL och amyloidos.

Bakgrundsinfo:

Laboratoriet mäter albumin, alfa-1-antitrypsin, orosomukoid, haptoglobin, IgA, IgG och IgM. Det görs också en elektrofores där man kan göra visuell bedömning av M-komponenter, oligoklonala band och transferrin. Nyupptäckta M-komponenter immunfixeras.

Inflammationsbedömning:

En ökning av akutfasreaktanterna alfa-1-antitrypsin, orosomukoid och haptoglobin tolkas som akut inflammatorisk reaktion. Om immunglobulinerna är förhöjda tolkas detta som en inflammation i kronisk fas.

Leversjukdom:

Relativ högre alfa-1-antitrypsin än orosomukoid och lågt haptoglobin tolkas som "leverlinje" hos patienter äldre än 20 år. Om leverlinje finns samtidigt som lågt albumin och två immunglobulinklasser är förhöjda tolkas detta som "cirrosbild".

Oligoklonala band / zonskärpning / bandskärpning:

Normalt föreligger immunglobulinerna i polyklonal form. Vid immuniseringar (exv. infektioner och inflammatoriska sjukdomar) kan man se att en fraktion av immunglobulinerna får ett oligoklonalt alt. nästan monoklonalt mönster. Om det inte finns någon naturlig förklaring till oligoklonal bandteckning (se ovan) bör denna följas upp, då även flera tumörsjukdomar kan orsaka kvarstående oligoklonalitet.

Metod: Elektroforetisk proteinseparation