Kunskapsstyrning och evidensbaserad praktik

Vad är kunskapsstyrning?

Kunskapsstyrning innebär att utveckla, samordna, sprida och använda bästa tillgängliga kunskap. I kunskapsstyrningen ingår delkomponenterna kunskapsstöd, stöd till uppföljning och analys samt stöd till verksamhetsutveckling och ledarskap.

Målet är att bästa tillgängliga kunskap ska finnas och omsättas i mötet mellan hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens personal och samhällets invånare (patient, brukare, klient, kund). Det ska finnas kunskapsstöd i verksamheterna för att kunna göra rätt liksom förutsättningar för uppföljning och lärande.  Värdet av kunskapsstyrningen skapas när kunskapsstöden används i verksamheterna.

Vad är evidensbaserad praktik?

Evidensbaserad praktik innebär att den professionelle väger samman sin expertis med bästa tillgängliga kunskap och den enskildes situation, erfarenheter och önskemål vid beslut om insatser. Modellen innebär en medveten och systematisk användning av dessa kunskapskällor.

Kunskapsstyrning är inte samma sak som en evidensbaserad praktik, utan skapar snarare förutsättningarna för en evidensbaserad praktik.

Läs mer:

Kunskapsstyrning socialtjänst

Det utmärkande för kommunernas arbete med kunskapsstyrning är att de har att förhålla sig både till hälso- och sjukvårdslagstiftningen och till lagstiftningen på socialtjänstområdet. Detta innebär således att kunskapsstyrning i kommunal hälso- och sjukvård och kunskapsstyrning i socialtjänsten är mycket nära relaterade. Inte minst på grund av att en stor andel av de individer som får kommunala hälso- och sjukvårdsinsatser också får insatser från den sociala omsorgen enligt socialtjänstlagen (SoL), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) etc. Men kommunernas arbete med kunskapsstyrning omfattar hela socialtjänstens område.

Socialtjänstlagen ställer inte något uttryckligt krav på att socialtjänstens verksamhet ska baseras på kunskap. Detta skiljer sig från hälso- och sjukvården där det är lagstadgat att patienten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Kunskapsstyrning hälso- och sjukvård

Regionerna har arbetat med kunskapsstyrning under lång tid, även långt innan begreppet kunskapsstyrning började användas. Under den senaste tioårsperioden har regionernas arbete med kunskapsstyrning successivt utvecklats, med aktivt stöd av SKR, och sedan 2017 har regionerna organiserat arbetet i ett gemensamt nationellt system och struktur för kunskapsstyrning (läs mer om Regionens Kunskapsstyrning).

En utgångspunkt i systemet är regionernas gemensamma vision: ”Vår framgång räknas i liv och jämlik hälsa – tillsammans gör vi varandra framgångsrika”.

Grundprincipen i systemet är att ett val av insatser görs på nationell nivå istället för att varje region gör arbetet var för sig. Det som görs på nationell nivå ska komplettera och stödja det som sker på lokal nivå.

Arbetet utgår från nationell nivå inom ramen för s.k. 26 nationella programområden (NPO), som består av expertgrupper inom olika sjukdoms- och diagnosområden. Ett NPO ska leda och samordna kunskapsstyrningen och utser nationella arbetsgrupper (NAG) som utvecklar nationella kunskapsunderlag, vårdförlopp m.m. Till NPOerna finns även nationella samverkansgrupper (NSG) som ska stödja arbetet i de nationella programområdena. Det finns i dagsläget åtta NSG.

Strukturen i regionernas system innebär att varje NPO möts upp av motsvarande sjukvårdsregionala programområden (RPO), det finns sex sjukvårdsregioner, liksom lokala programområden (LPO) (i varje region). Huvuduppdraget för RPOer är att samordna kunskapsstyrningsarbetet mellan nationell och lokal nivå och man kan utse regionala arbetsgrupper (RAG). Huvuduppdraget för LPOer är agera styrgrupp till lokala arbetsgrupper (LAG) och ytterst sett tillförsäkra att framtagna nationella kunskapsstöd implementeras och når hela vägen ut i verksamheterna.

Kommunerna i regionernas system för kunskapsstyrning

Kommunerna medverkar i allt högre utsträckning i arbetet inom regionernas gemensamma system för kunskapsstyrning. I april 2019 beslutades att kommunföreträdare ska medverka i sex av de Nationella programområdena (NPO) som skapats inom systemet. Kommunerna medverkar också i några av de Nationella samverkansgrupper (NSG) och i ett antal av de nationella arbetsgrupper (NAG) som tar fram nationella kunskapsstöd (t.ex. personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp).

De sex programområden (NPO) där regioner och kommuner således samverkar är:

  • psykisk hälsa
  • barns och ungdomars hälsa
  • äldres hälsa
  • rehabilitering, habilitering och försäkringsmedicin
  • levnadsvanor
  • primärvårdsråd

Detta innebär att ledamöter från kommuner och regionen utses till dessa programområden på alla nivåer dvs. på nationell, sjukvårdsregional och lokal nivå.

Dela:

Hade du nytta av informationen?