Preparatöversikt

Reviderat 2024-01-01. Redaktionella ändringar


 Se även Strama-appen/Sjukhus/Allmän information om antibiotika.

Aminoglykosider

God effekt mot gramnegativa bakterier. Beroende på den behandlade infektionen behöver man för att täcka in den grampositiva eller anaeroba floran kombinera med andra antibiotika. Aminoglykosid rekommenderas i tillägg vid septisk chock. Aminoglykosider är potentiellt oto- och nefrotoxiska. Kräver koncentrationsbestämningar.

Dosering: Tobramycin inj vätska 80 mg/ml, ges som intravenös injektion eller infusion på 20–30 min.
Endokarditbehandling: Rådgör med infektionsbakjour
Övriga indikationer: Aminoglyokosider bör ges som en dos per dygn. Detta gäller även neutropena patienter med kombinationsterapi med betalaktam- antibiotika. Normaldos vid en dos/dygn: 4,5-6 mg/kg/dygn. Amikacin har bättre effekt vid ESBL Ges i dos 15-30 mg/kg/dygn. Vid obesitas bör korrigerad kroppsvikt beräknas för att inte få för hög dos.

Korrigerad kroppsvikt = idealvikt + 0,4 x (aktuell vikt - idealvikt)

Absolut GFR (ml/min) beräknas och dosen tobramycin bestäms enligt följande:

>80 ml/min: 4,5-6 mg/kg
40 – 79 ml/min: 2,2-4,5 mg/kg
20 – 39 ml/min: 1,0-2,2 mg/kg
<20 ml/min: Undvik. Infektionskonsult.

Serumkoncentrationen av tobramycin, som ges en gång/dygn kan bestämmas med dalvärde och prov efter 8 timmar. När det gäller amikacin görs serumkoncentration före nästa dos. Kontakta infektionskliniken för vidare ordinationer. 

Cefalosporiner

Cefadroxil betecknas som en första generationens cefalosporin med god effekt mot pneumokocker, streptokocker och stafylokocker. Däremot är effekten tveksam mot Haemophilus. Biverkningarna är få, men cefadroxil påverkar tarmfloran i högre grad än t ex PcV och framkallar oftare Clostridium difficile infektion.

Cefixim (licenspreparatet Suprax) har god aktivitet mot gramnegativa bakterier men otillräcklig aktivitet mot stafylokocker och pneumokocker. Det är ett alternativt förstahandsmedel vid oral behandling av febril urinvägsinfektion.

De parenterala cefalosporinerna cefotaxim (Claforan), ceftriaxon (Rocephalin) och ceftazidim (Fortum) kännetecknas av brett spektrum. Ceftriaxon kan doseras en gång per dygn. Ceftazidim har effekt även mot pseudomonas. Cefalosporinerna har tidigare visat hög stabilitet mot betalaktamaser producerade av grampositiva och gramnegativa bakterier. De senare åren har dock problemen blivit allt större med MRSA och ESBL.

För att motverka selektionen av ESBL-producerande stammar och minska risken för Clostridioides difficileinfektioner är det viktigt att användningen av parenterala cefalosporiner kraftigt minskar. När så är möjligt bör dessa ersättas med kombinationen bensylpenicillin + aminoglykosid eller vid allvarliga och/eller kirurgiska infektioner med piperacillin/tazobactam och aminoglykosider.

Cefalosporiner bör ej användas som preoperativ profylax.

Karbapenemer

Imipenem (Tienam) och meropenem (Meronem) är värdefulla slutenvårdsantibiotika med små skillnader. De bör användas med stor restriktivitet. Spektrum omfattar grampositiva och gram-negativa bakterier - även anaerober. Alla bakterier med cellvägg exklusive Enterococcus faecium, MRSA, MRSE, Stenotrophomonas maltophilia, Burkholderia (Pseudomonas) cepacia, Corynebakterium jeikeium är känsliga.

Meropenems bättre gramnegativa effekt kan möjligen ha viss betydelse vid behandling av infektioner med P. aeruginosa (stammar förekommer dock som är känsliga för imipenem men inte för meropenem), H. influenzae och Proteusarter. Imipenems bättre grampositiva effekt kan ha betydelse vid behandling av infektioner orsakade av E. faecalis. Ertapenem (Invanz) har ett smalare gramnegativt spektrum. Användningsområdet för meropenem och imipenem är allvarliga nosokomiala infektioner och feber hos neutropena. Meropenem kan även användas vid meningitbehandling. Då ertapenem är mycket dyrare och har sämre effekt än de övriga finns ingen indikation för dess användning inom slutenvården.

Kinoloner

Ciprofloxacin, levofloxacin (Tavanic), moxifloxacin (Avelox). Alla dessa preparat har god effekt mot Haemophilus, Moraxella samt gramnegativa enterobakterier. Man bör vara ytterst restriktiv med att använda kinoloner på luftvägsinfektioner. Om man pga. verifierat agens är tvungen att använda en kinolon kan moxifloxacin vara lämpligt. Moxifloxacin kan ha fördelar vid behandling av pneumoni hos patienter som förvärvat sina infektioner utomlands samt behandling av sjukhusförvärvade infektioner, då behandling med β-laktam antibiotika sviktar. Antacida, järn, kalcium och mjölk försämrar upptaget.

Kinoloner ska ej användas för behandling av nedre okomplicerad UVI vare sig i öppen eller i sluten vård, ej heller som preoperativ profylax. Kinolonernas antibakteriella spektrum omfattar framför allt gramnegativa aeroba bakterier. Dock ökande resistens mot exempelvis E.coli.
Obs! Ska vanligtvis ej ges till barn eller ammande mödrar. Återhållsamhet till gravida! Försiktighet till äldre på grund av CNS-biverkan.

Kinoloner har visat sig påverka bindväven och i sällsynta fall ge upphov till akillessenerupturer eller hjärtklaffspåverkan.
Om man kombinerar kinoloner med citalopram, escitalopram, metadon, antiarytmika m fl läkemedel kan det ge QT-förlängning, se D-interaktioner i FASS.

Makrolider

Erytromycin (Abboticin), roxitromycin (Surlid), klaritromycin (Klacid) och den närbesläktade azaliden azitromycin (Azitromax) har alla god effekt mot exempelvis Mycoplasma, Chlamydia, Legionella, B. pertussis och Moraxella. Mot Haemophilus är effekten dålig. Pc V har bättre effekt mot streptokocker och pneumokocker. Det är viktigt att komma ihåg att det är korsresistens mellan de olika preparaten. 
Obs! Ska ej ges till gravida under första trimestern!

Makrolider som kombineras med citalopram, escitalopram, metadon, antiarytmika m fl lökemedel kan ge QT-förlängning, se D-interaktioner i FASS.

Nitrofurantoin

Brett antibakteriellt spektrum med i regel god känslighet hos enterokocker och E.coli. Långtidsbehandling av äldre bör undvikas pga. risken för allvarliga lungkomplikationer. Nitrofurantoin kan ges till gravida men bör ej ges i omedelbar anslutning till förlossning eller till barn yngre än en månad, ej heller vid amning av barn yngre än en månad. Kan användas som profylax mot urinvägsinfektioner.

Penicilliner

Penicillin G och V har smalt spektrum med bra effekt mot streptokocker och pneumokocker. Är därför förstahandsmedel vid behandling av bakteriella luftvägsinfektioner. Vid behandling av otiter och sinuiter bör dosen dubbleras med tanke på Haemophilus.

Amoxicillin har bättre effekt mot Haemophilus. Kombination med klavulansyra (Spektramox) som ger en högre behandlingskostnad, kan användas vid infektion med penicillinasbildande Haemophilus.

Pivmecillinam

God effekt mot de flesta gramnegativa bakterier som orsakar urinvägsinfektioner. Även kliniskt verifierad god effekt mot Staphylococcus saphrofyticus.

Tetracykliner

God effekt framförallt mot Mycoplasma och Chlamydia. Växlande resistens föreligger mot pneumokocker och streptokocker i Dalarna. Låg resistens mot Haemophilus. 
Obs! Ska ej ges under andra och tredje trimestern av graviditet! Ej till barn <8 år.

Trimetoprim

Trimetoprim har effekt på vanliga urinvägspatogener. För E. coli är resistensen relativt hög varför trimetoprim inte längre är försthandsval vid nedre UVI.

Trimetoprim–Sulfa

Kombinationen är verksam mot de vanligaste grampositiva och gramnegativa urinvägspatogenerna. Med tanke på biverkningspanoramat hos vuxna, där vi oftast finner klåda och exantem, men där det även finns risk för allvarlig bloddyskrasi och fulminanta hudmanifestationer, bör behandlingen endast ges efter noggrant övervägande.